Kategoriarkiv: Uncategorized

Livsvisdom

Lämna inte din mat obevakad på spisen för att gå och skryta på facebook om den. Risken är stor att du fastnar vid datorn, och maten i pannan.

Mysteriet med den försvunna keson

I augusti började ryktetbland matbloggarna om den nya produkten Keso Mellanmål, som skulle bestå av en mindre kesoburk med frukt och nötter i locket. Jag tyckte det lät som en bra produkt, som jag skulle kunna köpa. Visserligen är det lätt att åstadkomma samma sak själv hemma, men ibland står man ändå där i affären och önskar att det fanns ett alternativ till Risifrutti – något som inte får blodsockret att åka berg-och-dal-bana.

Enligt Arlas pressmeddelande skulle den nya Keson komma ut i butik v.36. Nu är det v.42 och jag har inte sett röken av produkten, trots att jag hunnit titta i många olika butiker. Igår konstaterade jag att den inte fanns på Arlas webbplats heller. Ett mysterium, sannerligen!

Men mysterier är till för att lösas, så jag mejlade Arlas kundstjänst.
Idag fick jag svar!

Vad roligt att du är så nyfiken på vår nya Keso® Mellanmål. Vi hade sett fram emot att få lansera den vecka 36, men måste meddela att vi får ha tålamod till i början på nästa år, då det blivit förseningar med lanseringen.

Den som väntar på något gott…

Så nu vet vi det och kan sova gott om nätterna igen, och drömma om ett gott nytt 2011 😉

Restaurangspaning: Wagamama till Stockholm

Fick just nys om att den brittiska kedjan Wagamama öppnar en restaurang i Stockholm till helgen. Wagamamas första restaurang öppnade i London för snart 20 år sedan, och kedjan har sedan spritt sig runt om i världen genom franchising. Precis som i resten av världen kommer restaurangen i Stockholms ”Waterfront Building” att servera nudlar och annan japanskinspirerad mat.

Själv har jag varit på Wagamama i London, när jag var där med familjen 2002. Då var hajpen stor: det asiatiska var trendigt och Wagamama stod omnämnt i guideböckerna som en av de bästa. Jag tror att jag var nöjd med maten (som var betydligt roligare än de engelska majonnäs-stinna mackorna vi åt på luncherna) men bäst minns jag lokalen: träbänkar och långbord i vit minimalistisk stil, och ett öppet kök så man kunde se kockarna jobba. Så som det skulle vara vid millenieskiftet, antagligen. 🙂 

Sedan dess har jag dessutom hunnit besöka Japan – där jag verkligen älskade maten. I Sverige finns gott om sushi, men jag har saknat allt det andra jag åt därborta: kara-age, soba, udon, japansk curry, okonomiyaki… mmm…

Det ska bli spännande att se om Wagamama kommer leva upp till mina minnen..!

Mattrender genom tiderna

(Fortfarande ingen ny dator, men jag fick ihop ett inlägg ändå!)

Snubblade över lite rolig läsning i form av en artikel om mattrender genom tiderna. Visste ni att burksoppor och andra helfabrikat slog igenom på 50-talet, när kvinnor gick från att vara hemmafruar till att börja arbeta? Och att nya vanor från Frankrike och Italien hittade hit vid högkonjunkturen på 60-talet då fick fler möjlighet att resa. På senare år har invandringen fyllt en liknande funktion, fast med andra länder som källa.

Just den här aspekten, hur samhällsutvecklingen påverkar våra matvanor, tycker jag är väldigt intressant. Om man kan förutse samhällsutvecklingen (vilket ju är diskutabelt) borde man ju också kunna gissa sig till våra framtida matvanor. Trendspaningar görs förvisso ofta, men de sker ju först när förändring redan är på gång. Om man kunde göra verkliga förutsägelser skulle ju producenterna kunna förbereda sig för marknadens omslag. Eller är det egentligen produktionen som styr trenderna?
Jag lutar åt att det är en samverkan mellan dessa krafter. Vad tror ni?

Här är en lista över typiska rätter som varit populära under olika tider:

Ett roligt bloggprojektet som utforskar temat mattrender är Den bruna maten, där man lagar sig igenom en samling receptkort från 70-talet. Bloggen visar upp prima exempel på hur både mattrender och kokboksestetik har förändrats på 40 år. Det är sällsynt att hitta en sådan kombination av äckel och inspiration på samma plats! 😉

 

50-talet:
Pulvermos och ättiksgurka.
Sandwich
Sagosoppa

60-talet:
Ost- och skinkpaj
Landgång
Coq au vin (Tupp i vin)

70-talet:
Flygande Jakob
Fondue
Räkcocktail

80-talet:
Wok
Rostbiff med potatissallad
Inlagda päron med After eight

90-talet:
Tacopaj

00-talet:
Surdegsbröd
Hemgjord sylt

Vad tror ni blir nästa stora trend?

Kraschad hårddisk

hårddiskskrasch+hemtenta= stress, bekymmer, trötthet

Förmodligen är det tur att stressen över hemtentan håller mina tankar borta från det förlorade hårddisksinnehållet. Texter, foton…minnen. Hela livet finns ju i datorn, känns det som… Lyckligtvis är det ju inte så, för då vore detta haveri betydligt värre.

En ny dator ska beställas, och hemtentan ska på något vis skrivas ändå. Tills dess blir det nog inte så mycket skrivet här, dessvärre.

Ett tips till er alla: säkerhetskopiera allt ni vill ha kvar – skjut inte upp det! Man vet aldrig…

Ny årstid, nya tag!

Nej, nu har det varit tyst här alldeles för länge. Vet inte vad som hände, sommaren brukar för mig vara en period full av gastronomiska upplevelser, recepttestande och bakande. Kanske beror det på att sommaren var så ovanligt varm – men jag har inte stått i köket alls lika mycket som jag brukar.

Lyckligtvis älskar jag värme, så jag har njutit i stora drag av hettan. Men det fanns dagar då jag faktiskt längtade efter regn, så man kunde vara inne och baka bullar…
Men istället blev det ett par varv med glassmaskinen, och ovanligt många grillmiddagar (vilket annars är rätt ovanligt i min familj).

Men nu ska det faktiskt bli ganska skönt med lite höst. Att komma tillbaka till vardagen, med rutiner och välbekanta ansikten i plugget är faktiskt ganska skönt. Kurserna är ju nya, så det lär inte bli tråkigt i alla fall! Det kommer bli mycket att göra, men jag ska ändå försöka bli mer aktiv här på bloggen. Det är dags att hitta tillbaka till både köket och skrivandet!

Nästa inlägg kommer att ägnas åt ett resereportage – jag har ju nämligen varit i Shanghai sedan sist…!

Sommardofter: aromatiska fläderpannkakor

Just nu luktar Sverige fantastiskt. På mina hundpromenader går jag omkring och sniffar nästan lika mycket som vovven! Men medan han fokuserar på marken och andra hundars bakdelar, lyftar jag näsan uppåt, mot buskar och träd…

På dagarna är det fläderblommornas prakt som dominerar, och får mig att drömma om flädersaft och fikastunder i bersåer. Min barndoms somrar tillbringades mestadels i ett koloniområde, så för mig är grönsaksskörd, syltande och saftande riktiga ”Madeleine-kakor” som framkallar både fina minnen och sommarkänslor.

I flera veckor har jag gått omkring och drömt om flädersaft, men inte riktigt kommit mig för att ta tag i det. Därför blev jag himla glad när jag hittade ett annat flädertips hos Tina på pickipicki:
Fläderpannkakor går enkelt att göra, kräver inte så många blommor och ger minst lika mycket smak och sommarkänsla! Man gör helt enkelt en vanlig pannkakssmet, och när man hällt ut den i pannan sticker man ner en fläderblomsklase, klipper bort stjälkarna och steker som vanligt. Lätt som en plätt! 😉

En annan doft man inte bör missa i dessa tider kräver en kvällspromenad. I skymningen ”vaknar” nämligen de grekiska lövkojorna till och börjar sprida sin omisskännliga doft av sommarnatt…

Sommar och tävlingsbak

Long time, no write. Som vanligt var slutet av maj en hektisk tid av tentaplugg och avslutningsfester. Förra helgen var jag volontär på Pop Dakar, en endagsfestival vid Universitetet. Det var jobbigt, men mest kul, särskilt som jag fick jobba i köket i två av de tre dagarna 🙂

Men nu är terminen över och framför mig har jag en lång sommar. Det brukar innebära en ökad frekvens på bakningen, och förhoppningsvis nu också på bloggandet!

Häromdan fick jag äntligen tid att baka en kaka jag gått och funderat på ett tag: en hjortrontarte med chokladtryffel, som bidrag till tävlingen Årets hemmakonditor. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig (framförallt hjortroncurden) men jag skickade in receptet ändå. Här hittar ni det!

Tänk vad mycket kul man skulle kunna ha om man vann en Kitchen Aid…

Enkel mandarinpaj med kanel

Ofta är det svårt att veta var man åt eller såg något för första gången. Så många matbloggar som jag läser är det inte lätt att hålla reda på var man läser allt… Ett recept som jag faktiskt minns när jag hittade är ananaspaj, som jag stötte på för första gången på bloggen Linneas skafferi. Det är väl en tre år sedan, och sedan tog det ett bra tag innan jag faktiskt prövade receptet. Men när jag väl testat var jag såld! Fruktigt och gott, och med en speciell pajdeg som är söt och har en knäckaktig, beroendeframkallande smak…

Ananaspaj är gott, lättgjort – och populärt! En snabb sökning på nätet genererar en massa receptträffar. De flesta ser likadana ut, med en fyllning som görs på konserverad frukt, och crème fraiche. Jag har dock provat att använda turkisk yoghurt istället, och det blir minst lika gott. Frukten kan också varieras: jag har använt olika konserver, men läst att det funkar bra med frysta bär eller färsk frukt. Den här gången blev det en variant med ananas och en med mandariner. Nästa gång ska jag prova med konserverade päron och smaksätta med ingefära…

Fruktpaj

  • 150 g smör, rumsvarmt el. smält och avsvalnat
  • 1 dl socker
  • 3 dl mjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • ca 400 g konserverad, väl avrunnen frukt
  • 3/4 dl socker
  • 1 ägg
  • 2 dl turkisk yoghurt
  • smaksättning – jag tog vanilj i ananaspajen, kanel i mandarinpajen

Blanda ingredienserna till bottnen och tryck ut degen i en form. Ställ in i kylen en stund.
Rör ihop fyllningen, häll över pajbottnen.
Grädda i mitten av ugnen i  180 grader i ca 30-40 min (vakta så inte kanterna bränns).

Jag föredrar att äta pajen kall, i ensamt majestät, men att servera den varm med glass verkar också vara poppis…