Kategoriarkiv: tankar

För vems skull skriver jag?

Att skriva en blogg handlar för mig dels om själva skrivandet: jag gillar språk och ord och att sätta mig ner och skriva är något jag njuter av, oavsett vad det handlar om. Eftersom mat är något jag verkligen älskar så är det förstås något av det roligaste!
Skriva kan man ju göra i många former, men en blogg tillför något mer: den är inte enkelriktad, utan en dialog med – tänkta eller faktiska – läsare. När man skriver en nischad blogg som denna är förstås drömmen att likasinnade ska hitta hit och läsa, kommentera och diskutera.

De senaste åren har andra matbloggar(e) varit mina absolut största inspirationskällor, och nu vill jag försöka ta mig in ytterligare i den världen, och förhoppningsvis kunna bidra med något!

Nu registrerar jag mig på Matbloggar.se, med förhoppningen att fler ska kunna hitta mig framöver!

Om att bedöma andras mat

På tal om recensioner. Vem har inte drömt om ett liv som krogrecensent? För det låter ju fantastiskt: att få betalt för att gå ut och äta, att prova den ena finkrogen efter den andra och sedan få ösa ur sig sina åsikter, som sedan följes och respekteras av andra. I mina ögon är det en ära man fått, och med den ett stort ansvar. Förmodligen är det inte fullt så lätt som man kan tro. Hur skriver man om mat på ett målande och rättvist sätt? Och vem har rätt att bestämma vad som är bra och dåligt?

För två år sedan avslöjade sig en av Sveriges anonyma krogkritiker, efter en 12 år lång karriär på Sydsvenskan. Bakom aliaset ”Bong” dolde sig en av tidningens musikjournalister, som fått en utvidgad karriär i krogkritiken. Huruvida han var bra eller ej råder det delade meningar om, men jag tycker ändå att detta är fascinerande läsning som ger en (om än subjektiv) inblick i hur det gick till.

Skulle du vilja jobba som krogrecensent?

Mer om krogkritik och dess problematik finns att läsa till exempel här och här.

En semla är en semla är en…

Ännu är det ett tag kvar till fettisdagen – som i år infaller den 16 februari. Men precis som vanligt finns semlorna redan överallt: i bagerier, i mataffärer och i bloggvärlden.
Själv har jag aldrig varit särskilt semmeltokig (eftersom jag inte är överdrivet förtjust i vare sig grädde eller kardemumma), men det brukar ändå bli ett par stycken varje år.
Helst gör jag dem själv, i lite mindre storlek. Flera gånger har jag haft saffran i degen – gott! I år är jag dock sugen på att prova något nytt. Först tänkte jag bara göra egen mandelmassa, men varför stanna där? En hasselnötsmassa med kakao, en valnötsfyllning eller kanske lite bär i grädden?
Var tycker ni att gränsen går för att det ska få kallas semla? Har jag gått för långt i mina förslag? Karlsbadersemlor och Wienersemlor tycks ju vara ganska vedertagna, i alla fall i Stockholm..?

Enligt Wikipedia finns det semlor i Finland, Sverige, Danmark, Norge, Lettland och Estland. Men gräddfyllda bakverk kan man förstås hitta på fler platser. På bilderna ser ni ett par exempel som jag hittat utomlands, och tänkt just: semlor!

1. Japanska semlor i Tokyo

2. Franska semlor i Marseille

Min matprofil i listform

favorit-maträtt: varierar. Men en återkommande favorit är laxpudding (eller snarare laxgratäng, eftersom jag gör den utan ägg)

favorit-kryddor: salt, kanel, saffran

favoritpålägg: mosad avokado och keso

favorit-frukost: Fil eller yoghurt med flingor är ett måste!

favorit-macka: Göra själv: se pålägg ovan
Köpe: ”Vegetarisk och lite grekisk” på Sandys (sallad, feta, keso, oliver, tomat)

favorit-snabbmatställe: Ki-mama (sushi) eller Max (delifresh kycklingburgare)

favorit-pizza: hmm… vet faktiskt inte. Har varit låst till quattro utan musslor så länge nu… Dags att prova nåt nytt?

favorit-grönsak: Broccoli eller gurka.

favorit-frukt: Beror på säsong. Men ananas är alltid gott.

favorit-skaldjur: Räkor och kräftstjärtar på burk är de enda jag äter…

äckligaste mat: flaki: polsk soppa gjord på komage

favorit-dryck: te!

äckligaste dryck: öl

finns alltid i mitt kylskåp: filmjölk, ägg, morötter

finns alltid i min frys: det ryms inte så mycket i mitt lilla frysfack, men det finns alltid rester av nåt jag bakat
(när jag hade en riktig frys: frysgrönsaker och lax)

mat jag oftast äter: filmjölk med flingor om det räknas. Annars är det kanske något vegetariskt hopplock, som gårdagens pasta med lins- & tomatsås och champinjoner

mat jag är bäst på att laga: Bäst på? Konstig fråga. Allt går väl om man bara vill? Annars är det nog bakar jag gör bäst.

kokt/stekt/friterat: beror på! (råvaror/årstid/humör)

hemlagat eller restaurang: gillar båda. Skulle definitivt äta ute oftare om jag hade råd. Men inget av det är kul om man aldrig gör det andra.

äta ensam eller äta med andra: sällskap är trevligt! Däremot har jag ingenting emot att laga mat ensam.

djur jag äter: de vanligaste, förutom kor.

något jag skulle vilja äta som jag aldrig ätit: olika sorters skaldjur: pilgrimsmusslor, ostron, hummer, krabba
eller såna där mirakelbär som förändrar smaksinnet så att surt blir sött osv.

Projekt Pimp My Noodles

Jag har en idé. Sprungen ur den fantastiska tankekälla som kallas facebook.

Facebook, ursprungligen ett nätverk för universitetsstudenter, är idag tillgängligt för alla som är intresserade, må de vara studenter, föräldrar, barn, pensionärer eller helt enkelt vem som helst som har tröttnat på det verkliga livet och föredrar den enkla varianten där man meddelar sig med sin omgivning genom en-menings-statusuppdateringar.

Hursomhelst. Studenterna dominerar fortfarande facebook-världen, vilket snabbt blir uppenbart i min s k ”News feed”. Statusraden tycks vara det perfekta stället för att gnälla över studenttillvaron och den usla levnadsstandarden. Yttranden som ”Ska hämnas på SL för förseningarna, nu plankar jag istället” varvas med ”gröt gröt gröt” eller ”fest i helgen – nudlar resten av månaden”.

Vi har nu nått fram till pudelns nudelns kärna. Efter ett flertal exempel i stil med det sista har jag skapat en special-kategori här på bloggen, kallad Pimp My Noodles.

Här är det tänkt att jag – kanske med eventuella läsares hjälp – ska ge tips på hur man kan göra sin nudelmiddag roligare, nyttigare och framförallt godare. En viktig detalj är förstås att det fortfarande ska vara snabbt och billigt – det är ju därför man äter nudlarna, eller hur?

Så, nu sätter vi igång projektet Pimp My Noodles!

Premiär

Så var det då dags, jag ger mig in i bloggvärlden! Jag har i flera år varit en flitig läsare av ett stort antal bloggar, varav flertalet är mat- och receptbloggar. Faktum är att det är på så vis jag har insett att bakning och matlagning är mitt primära fritidsintresse. Jo, jag har ju förstås länge vetat att det är något jag tycker om, men det blir än tydligare när jag tittar i min bokmärkesrad. 🙂 (Vilka som finns där får jag återkomma till!)

Jag älskar matbloggen som forum, då den oftast fungerar utmärkt både som inspirationskälla, slöläsning och uppslagsverk. Dessutom har den en direkthet som kokböcker saknar: man ser vem som ligger bakom rätterna, allt är provlagat och genom kommentarsfunktionen kan man ge och få respons på recepten. Det sistnämnda är  ju praktiskt och roligt för såväl läsare som skribent.

Att jag nu startar en egen blogg har flera anledningar. Dels vill jag ha ett ställe att samla egna idéer och favoritrecept på. Dels söker jag den nyss nämnda direktkommunikationen med likasinnade (som jag hittills fått tillfredsställd genom kommentarer på andras bloggar). Mitt intresse för skrivande är förstås inte heller helt oviktigt i sammanhanget. Drömmen vore att en dag få jobba med denna kombination av det jag tycker bäst om: att skriva om mat. 

Bloggen är således döpt efter de mina viktigaste redskap: pannan och pennan!