Kategoriarkiv: tankar

Cupcakes eller Cake wrecks?

På tal om trender. Jag tycker mig se ett mönster i de bakverk som fyller bakbloggar och mattidningar nu för tiden: de är alla extremt genomarbetade. Det är tårt-konstverk i sugarpaste, über-detaljerade miniatyr-muffins (förlåt, cupcakes), perfekt släta macarons där varje ingrediens vägs in på grammet och äggvitor separeras dagar i förväg…

Inget ont om dessa fantastiska kreationer eller de som gör dem (jag är själv rätt förtjust i pilliga eller krävande recept). Men som enkel hemmabagare kan det ändå hända att man blir lite matt. Eller än värre, handlingsförlamad  av mindervärdeskomplex, då all ens egen bakning känns löjlig.

I såna situationer är jag glad att Cake Wrecks finns. I denna underhållande blogg hittar man bilder av tårtor som på ett eller annat sätt blivit riktigt misslyckade och/eller konstiga. Eller som bloggens tagline beskriver det ”when professional cakes go horribly, hilariously wrong”. Det är en befriande motvikt till de perfekta mästerbakverk som annars möter en i bloggvärlden. Ett besök på Cake Wrecks kan i en handvändning bota ovan nämnda mindervärdeskomplex, och få den vanligaste syltgrotta att kännas vacker i all sin enkelhet.

Svenska smaker

För några månader sedan ställde jag en fråga här på bloggen om vad som är typsiskt svensk mat. Jag fick inte så många svar, men har funderat vidare på det själv. Kanske är det lättast om man utgår från vad som är svenska smaker? Eller kanske snarare råvaror? Det är ju till stor del ett lands ätbara tillgångar som avgör dess matkultur.


I samband med att jag vann Cake of Sweden fick jag hälsa på hos en av sponsorerna, Taste of Nordic, för att prata om hur de skulle producera min kaka på Expon. Jag fick också en chans att spana in de svenska delikatesser som företaget säljer: knäckebröd, senap, hjortronsaft, sylt, löjrom… Produkterna är indelade i kategorier: från Fälten, Havet och Skogen. Det får mig att tänka på restaurang Hälsingborgs menyer, också indelade efter var man hittar ingredienserna. Förmodligen är det just på det sättet man kan hitta kärnan till matkulturen i de flesta länder. (Dessutom är det en riktigt bra idé för hur man kan tänka när man sätter ihop en meny!)

Med mig från Taste of Nordic fick jag dessutom en kasse produktprover. Jättefina grejer, som det känns som man borde kunna göra en massa gott av. Kanske är det just därför jag blivit något handlingsförlamad – de är så fina så jag vill inte slösa dem på något simpelt (fast snart har jag okynnesätit upp allt knäckebröd ändå)…

Har ni några bra förslag på hur jag ska använda havtornsmarmeladen, hjortronsaften, vattlingonen och det andra?

Svenska äpplen

För en tid sen läste jag en notis om att försäljningen av svenska äpplen går trögt i år.  Man vet inte varför. Jag förstår det inte heller. Svenska äpplen är ju något av det godaste som finns!

Varje höst blir jag lika lycklig, när jag för första gången får känna doften av Signe Tillisch, Transparente Blanche, Gravensteiner och de andra… Det är nästan en störning jag har: varje gång jag får syn på en ny sort i fruktdisken bara måste jag köpa dem..!
Och varje höst blir jag lika förvånad – och förfärad – när jag ser att folk passerar de svenska äpplena, och istället fortsätter plocka på sig Red Delicious och Granny Smith. Detta trots att de svenska äpplena är både godare och billigare!

Så, härmed vill jag slå ett slag för svenska äpplen! Ut och köp, och njut! Det finns så mycket man kan göra av dem, förutom att äta dem som de är. Tänk: i knäckiga pajer eller mos; ugnsbakade med nötter och honung; hemkokt kräm… eller varför inte stekta som tillbehör till blodpudding; kokta i en köttgryta, eller nedrivna i en råkostsallad?
Lämna gärna fler tips på vad ni brukar göra med äpplena!

Är man av den tävlingsinriktade sorten kan man ju försöka slå rekord: förra året lyckades Rebeccas bloggläsare tillsammans komma upp i total 36 äppelsorter.

Rebusrally, raggarkäk och måndagsmiddag

Det blev inget Shanghai-inlägg skrivet i helgen. Varför? Jag blev shanghajad! 

Utan att jag riktigt förstått hur det gick till hamnade jag mitt i ett rebusrally – en studentikost fenomen som funnits i Uppsala i över 45 år, men som fram tills för något år sedan var totalt okänt för mig. Men nu blev jag alltså meddragen på denna knasigt underbara aktivitet, och helgen tillbringades därför i en minibuss på vägarna kring Uppsala, lösandes allsköns krångliga, underfundiga rebusar. 
Lördagen avslutades med en sittning på Wermlands Nation, där jag inmundigade vad som förmodligen kommer att vara mitt livs dyraste mosbricka. Den var en del av trerätters-menyn, och följde rallyts tema: Raggare… (Någon som vill gissa vad efterrätten var?)

Rebusrallyt var en fantastisk upplevelse – och språknörden i mig fick sitt.
Flera gånger under helgen skrattade jag så att jag fick ont i magen – sånt händer alldeles för sällan nu för tiden!

Nu har jag tagit mig ut på landet, där dagen har ägnats åt att plöja igenom stora mängder kurslitteratur… efter åtta timmars studier var jag så snurrig i skallen att en paus för att laga middag var högst välbehövlig.
Och som av en händelse råkade vi ha alla ingredienser hemma för att jag skulle kunna prova på Gittos recept på fläskfärsbiffar i ugn.

Och precis NU är de klara att äta! Återkommer med omdöme.

Edit säger: Yum! Skulle inte ha snålat med oliverna bara, nästa gång blir det fler.

Det är mycket nu!

Den senaste veckan har varit väldigt omtumlande. Jag tror aldrig jag har upplevt så många känslor på så kort tid. Det började lite tungt, men de senaste dagarna har jag känt mig alldeles ovanligt glad och nöjd. Tillfreds med livet helt enkelt.

Igår blev det ännu bättre, hela TRE roliga grejer hände. I kronlogisk ordning:

  • På morgonen fick jag min nya spis installerad! Det är en begagnad, men fräsch och fin spis med gasplattor och varmluftsugn. Jag är lite kär i den faktiskt.
  • Sedan fick jag veta att jag har vunnit Cake of Sweden! Min kaka blir Sveriges representant på världsutställningen och jag ska få åka till Shanghai! Jag har knappt fattat att det  än.
    Aldrig hade jag trott, då för en månad sen,  att det skulle gå så här bra i tävlingen! Inte ens när jag kom till final trodde jag det var möjligt, i konkurrens med proffsiga Jennies brownies.
    I morse var jag tvungen att gå in på hemsidan igen och kolla att det faktiskt var sant.
  • På kvällen ordnade jag och mina kursare en mycket lyckad klassfest. Efter en hel del planering och förarbete lyckades vi få ihop en rikigt bra kväll, med roliga aktiviteter och en dignande middagsbuffé. Till efterrätt blev det tre sorters kakor, däribland min cheesecake, som hade efterfrågats av mina nyfikna klasskompisar. (Jag bakade i torsdagskväll, innan jag visste att jag hade vunnit.) Att få fira vinsten på det här sättet, med så fina människor, var jättekul!

Det var, minst sagt, en fantastisk dag!

Bloggdesign?

Jag har tänkt länge att jag måste göra något åt bloggens utseende. Det här är ju inte mycket att ha. Särskilt nu när det faktiskt har hittat hit en del läsare känns det viktigt att det blir lite finare här!

Men hur? Jag är inte så haj på det här med webbdesign. Jag vet vad jag tycker är snyggt, men inte hur jag ska åstadkomma det.

Några tips?

Kreativitet i köket: matord

Kreativitet i köket kan vara olika saker. Att testa smakkombinationer och skapa nya recept, är väl det man främst tänker på. Men jag, som är språknörd, har noterat en annan sida av det hela: när man skapar nya ord för det man lagar. Kreativitet i matlagningen kan ju medföra att man behöver nya benämningar för det man hittat på.

Att jag kom att tänka på det här beror på att jag ikväll snubblade över en matblogg, där skribenten visade prov på sådant nyskapande. Hon ville ha ett ord för den glassliknande massa man får när man mixar olika frysta frukter – och konstaterade att en FRYst-FR-ukt-glaSS blir förstås en Fryss!

Som blivande språkkonsult blir jag extra glad när folk hittar på nya ord som faktiskt är anpassade för svenskan. Jag är inte emot lånord, men de är ofta ”onödiga”.
När nya fenomen importeras till Sverige utifrån, lånar vi ofta också in orden som betecknar dem. Det gäller kanske främst teknologi, men även mat: på en brunch kan man ibland få smoothies och scones. Den frankofile kanske hellre intar en croissant eller en pain au chocolat.
De här exemplen är så pass etablerade, att det väl inte är nån mening med att försöka ändra bruket. Men egentligen: varför inte säga ”frunch”? Och varför kan ingen komma på ett bättre ord än smoothies, som folk har problem både med att stava och uttala? En pain au chocolat är visserligen inte vilket chokladbröd som helst, men det är ju precis vad det betyder…

Som sagt, jag tror egentligen inte på någon förändring av språkbruket i ovanstående fall (brunch finns t.o.m. med i SAOL). Men en nyetablering vill jag ändå försöka mig på: istället för scones vill jag införa ordet SkåningDet må vara totalt orimligt etymologiskt sett, men det går i alla fall att böja enligt svensk standard… (För vad heter scones i bestämd form? Och vad säger du om du ska beställa färre än två?)
Så nästa helg, när du funderar över vad du ska äta till frukost, tycker jag att du ska göra dig en omgång Skåningar. Mitt favoritrecept kommer på bloggen inom kort!


Världens bästa mat!?

Ikväll snubblade jag över en  länk från tidningen The Guardian, där man listar världens 50 bästa saker att äta, och var man ska äta dem.
Överst på listan står ostron, på Nordirland. Jag har aldrig ätit ostron någonstans, men ser fram emot att pröva när jag får tillfälle.
Efter att ha läst igenom hela listan måste jag erkänna att jag inte verkar vara särskilt kulinariskt bevandrad, eller i alla fall inte tillräckligt berest för att kunna uppnå The Guardians mål.
Av de 50 maträtterna/livsmedlen har jag endast ätit en:
nr 7 – Macarons från Ladurée i Paris.

Möjligtvis skulle jag kunna räkna in nr 25 också, för jag har faktiskt ätit sushi/sashimi på fiskmarknaden Tsukiji i Tokyo, men jag tror inte att det var på just den restaurangen…
Kanske får jag helt enkelt börja planera mina resor efter den här listan?!
Just nu känns nr 27, kaliforniskt kök, närmst till hands eftersom jag har släkt som bor just i Berkeley.
Har du ätit något från The Guardians lista?

Alla är inte matnördar

Brorsan kom hem från Kina i helgen. Jag såg med spänning fram emot att se vad han hade köpt på sig för kulinariska exotiska ting. Gissa om jag blev besviken när han plockade fram: en påse grönt te. Och inget mer.

”Det var inte så lätt att hitta nån mataffär” var hans förklaring.
”Inte ens snacks eller så, menar du att det inte fanns nånstans?!”, undrade jag förstås.
”Joo, du ska se mitt jätteförråd Pocky som jag köpte ..!”

Kinapinnar?!

Ett lager japanskt (!) godis – som dessutom finns i Sverige – och en påse grönt te, är alltså all matshopping min bror lyckades åstadkomma på tio dagar i Kina. Det är bara att konstatera: alla är inte matnördar som jag.

Vad är svensk mat?

Jag har fortfarande inte lyckats se programmet Landet Brunsås i SVT. Jag har hört blandade recensioner, men eftersom jag verkligen gillar Lotta Lundgrens blogg Om jag var din hemmafru (redan namnet är ju fantastiskt!) så har jag höga förhoppningar.
Så här beskriver SVT programserien: ”I Landet Brunsås tar Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren reda på varför vi svenskar äter som vi gör.”
Det första programmet hade rubriken: Varför älskar svenskar osvensk mat?:
Inget annat folk är så snabba på att göra främmande länders kök till sitt, som svenskarna. Vid det här laget är det länge sedan pizza, pasta, tacos, vårulle eller sushi klingade exotiskt i våra världsvana öron. I synnerhet i jämförelse med ursvenska specialiteter som kroppkakor, kalops och lappskojs.

Det här tycker jag låter jättespännande. Häromdan funderade jag nämligen på det där: vad som är svensk mat egentligen. Kroppkakor, kalops och lappskojs är bra förslag; sådant som man brukar kalla Husmanskost. Men jag har hört folk kalla även falukorv och stuvade makaroner för husmanskost. Eller fiskpinnar med potatismos. Svenskt? Kanske. Husmanskost? Tveksamt…

Hursomhelst. Anledningen till att jag började fundera på det här, var att jag häromdan var hos min pojkvän som bor i studentkorridor. Hans grannar kommer från hela världen, nu senast flyttade det in en australiensare och en kinesiska. Australiensaren kom ut i köket och skulle laga middag; meatballs. Han upplyste oss om att han hade ätit det en gång förut, och nu ville prova att ”göra det själv”. Med det menade han att hälla upp färdiga frysta köttbullar i en stekpanna och värma… Jag tycker inte att det räknas som att göra dem själv… men å andra sidan är det kanske så de flesta svenskar också gör?

Jag blev i alla fall sugen på att ordna en riktig svensk matkväll på korridoren, för att visa utbytesstudenterna vad svensk mat kan vara. Men frågan är – vad skulle jag laga? Hemgjorda köttbullar känns givet med tanke på nyss nämnda situation, men sen då? Laxpudding kanske, som är min favorit. Janssons ligger ju inte långt därifrån. När jag började fundera på efterrätter blev det ännu svårare – finns det någon typiskt svensk sådan? Ostkaka kanske?
Jag tror att det finns många rätter som vi tycker är typiskt svenska, men som har motsvarigheter i andra länder.

Vad tycker ni är riktigt svensk mat?