Kategoriarkiv: förrätt

Sallad med baconlindade dadlar

Sötsalta godbitar serverade som förrätt i en sallad. Skulle också passa fint som tilltugg till en drink eller på en buffé.
Kul detalj: på engelska kallas baconlindade dadlar för ”devils on horseback”.

Baconlindade dadlar på salladsbädd med hjortrondressing

  • dadlar (3 per person)
  • bacon (och/eller getost)
  • blandad sallad (t.ex. maché, spenat, ruccola)
  • äpple av syrlig sort
  • dressing av olja, citron, hjortonsaft (proportion ca: 2:1:1), salt och peppar

Kärna ur dadlarna. Dela baconskivorna på mitten och linda in varje dadel i en baconskiva. Alternativt: stick in en liten bit getost i dadeln först. Skippa baconet för vegetarisk version. Sätt in i ugnen på 225°C (använd grillfunktion om ugnen har det ), tills baconen fått fin färg  – ca 10 min. Vänd dadlarna efter halva tiden.
Skiva äpplet tunt. Blanda till dressingen. Lägg upp sallad och äpple på tallrikar, ringla över dressing och toppa med dadlarna. Servera genast.

(bild tagen med mobilkamera)

Detta var förrätten i nyårsmenyn 2010. Som synes är det den vegetariska versionen med getost i. I några av dadlarna hade vi både bacon och getost, men jag tyckte nästan att det blev godare med enbart bacon.

Bröllopsmiddag

Nu är jag hemma igen efter ett dygn i ett underbart vackert, vintervitt Småland. Vädret var  fantastiskt, med gnistrande sol över vita vidder och snötyngda granar – men det var riktigt kallt! På morgonen hade det tydligen varit 29 minusgrader i byn, när vi kom dit var det ”bara” -22…
Vigseln var fin, brudparet hämtades från kyrkan i en hästsläde och sedan blev det en trevlig fest med middag och dans.

Maten var, så vitt jag förstod, hemlagad från början till slut.
Kvällens meny:

  • Förrätten bestod av ”laxpuckar”, små kalla färsbiffar, på salladsbädd och med romsås. Enkelt och gott!
  • Huvudrätten var fantastiskt god! Det bjöds på hjort och and, och till det potatisgratäng med svamp, samt brysselkål, skysås och gelé. Hjorten var min favorit, riktigt mör och fin,  med en lite leveraktig smak som jag gillade. Tror aldrig att jag har ätit hjort förr faktiskt! Men det mest fantastiska med varmrätten var att det var brudgummens mamma som själv hade jagat! Fyra, fem jaktturer hade hon gjort för att få ihop till en middag för 40 personer.*
  • Till dessert blev det förstås bröllopstårta, en moussevariant på vad jag identifierade som någon slags mandelbotten. Dekorerad med hallon och sugarpaste-rosor. Fin, men ingen smaksensation. (Moussen smakade mest som kall grädde, tyckte jag. Inte min typ av tårta helt enkelt.)

*Förut har jag tänkt att jakt är ett hemskt underligt ”nöje”. Men om man ska äta kött så känns det faktiskt bättre att äta vilt, som dödats på ett mer humant sätt, än de grisar eller kycklingar som plågas och tvångsmatas i industrin…
Igår pratade  jag också med jägaren, och hon verkade ha en sund inställning till det hela; det handlade för henne inte om dödande för dödandets skull, utan om att själv ordna sin mat och sen äta en liten bit och njuta av den.
Jag tycker faktiskt att det var en ganska fin bröllopspresent att ge till sin son!