Kategoriarkiv: efterrätt

”Röd” kladdkaka med rostade hasselnötter

I höstas var jag på Chokladfestivalen, som hålls varje år på Nordiska Museet i Stockholm. Festivalen fungerar så att man betalar en entréavgift, sen får man gå runt bland massor av utställare, och provsmaka, se konditorshower och lära sig mer om choklad i alla dess former. Samt givetvis köpa med sig!
Genom mina provsmakningar upptäckte jag en gemensam nämnare för de chokladsorter jag tyckte var godast: de var gjorda på Criollo-bönor. Det finns olika sorters kakaobönor, och Criollon är, enligt Wikipedia ”kakaons Rolls Royce”. (Jag har dyr smak, med andra ord…)
Jag köpte med mig både choklad och kakaopulver gjorda av Criollo.  På påsen står det ”rött kakaopulver”, och jo, det kanske har en lite rödare nyans än vanligt. Det är dock inget som syns på de färdiga bakverken… men den djupa, fruktiga smaken märks!

Idag slogs jag av baklust, och gjorde en variant på mitt gamla vanliga kladdkakrerecept, där man enkelt rör ihop allt i en enda kastrull.

”Röd” kladdkaka med rostade hasselnötter

  • 100 g smör
  • 2-2,5 dl socker
  • 1/2 tsk vaniljpulver
  • 1/2 tsk salt
  • 2 ägg
  • 1/2 dl kakao
  • 1,5 dl mjöl (jag använde hälften dinkelmjöl, hälften vanligt vetmjöl)
  • valfri mängd hasselnötter

Sätt ugnen på 175°. När den blivit varm, släng in hasselnötterna i en panna, och rosta dem i ca 5 minuter (tills de luktar gott!). Gnugga av skalet och grovhacka nötterna.

Smält smöret i en kastrull. Rör ner socker, vaniljpulver och salt. Låt svalna en aning och rör sedan ner äggen, ett i taget. Sikta ned kakaon och mjölet. Rör i nöthacket.
Smöra och bröa en form. (Här finns det utrymme att vara kreativ: istället för mjöl eller ströbröd kan man använda kokos, havregryn, sesamfrön, eller som jag gjorde, grovt majsmjöl.)
Bred ut smeten i formen och grädda i 12-20 minuter (beroende på kakform, ugn och önskad kladdighet).

Själv föredrar jag min kladdkaka kylskåpskall, utan grädde eller glass till. Hur äter ni helst kladdkaka?

Baba au rhum

I helgen kom min pappa hem från en längre utlandsresa. För att välkomna honom hem bestämde jag mig för att bjuda på dessert efter familjens söndagmiddag. Att komma på vad var inte svårt, ända sedan jag var liten har jag nämligen hört pappa prata lyriskt om sin favoritbakelse: en klassisk savarin, eller baba au rhum som det också kallas.
Savariner finns sällan på Stockholms konditorier nu för tiden, någon gång har pappa t.o.m. specialbeställt dem… men nu tyckte jag det var dags för ett eget försök!

En savarin är en slags jäst sockerkaka, som dränks i sockerlag med sprit i, och serveras med grädde och bär eller frukt. Receptet jag använde kommer från Allt om Mat:

Baba au rhum/Savarin

  • 1/4 paket jäst
  • 1 dl ljummen mjölk
  • 2 msk strösocker
  • 3 ägg (gärna rumstempererade)
  • 3,5 dl vetemjöl
  • 100 gram smör, rumsvarmt

1. Rör ut jästen i mjölken. Blanda ner socker och ägg. Vispa ner mjölet, lite i taget, tills smeten är slät. Låt jäsa övertäckt i 30 minuter.

2. Rör ner det mjuka smöret i smeten. Häll upp i en smord och mjölad ringform (jag använde en vanlig sockerkaksform) och låt jäsa övertäckt i 45 minuter. Under tiden kan du  göra sockerlagen:

  • 2 dl socker
  • 2 dl vatten
  • 1,5 dl rom (eller annan spritsort du gillar…)

3.Koka upp vatten och socker och låt sjuda några minuter under omrörning. Låt svalna något innan du häller i spriten

4. Grädda kakan längst ned i ugnen, på 225°C i 15 min.

5. Ta ut kakan, låt den svalna i formen. Lossa kakan, gör rent formen och lägg tillbaka kakan i. Använd sedan en provnål och stick massor av hål genom kakan. Häll över sockerlagen, lite i taget, så att du ser att den sugs upp ordentligt. Fortsätt tills lagen är slut (det verkar mycket, men det går!).

6. Stjälp upp baban på ett serveringsfat och servera med grädde och frukt eller bär.

 

Färdig att servera!

Kakan innan den dränktes...

Det här blir mitt bidrag till Månadens sötsak hos Söta Saker. Temat för Februari Kärlek, vilket jag tycker passar här. Mycket kärlek till min lilla pappa – för honom bakar jag till och med sånt jag själv inte gillar!

Tårtbeställning

För en vecka sedan fyllde en kompis till mig år. Eftersom han själv inte är Stockholmare kom han till mig innan och frågade vilket konditori i stan man ska köpa tårta hos. Jag var tvungen att erkänna att jag inte vet var man ska gå, eftersom jag alltid bakar själv… istället erbjöd jag mig alltså att göra just det!

Det blev en variant på det som i mina ögon är Tårtornas Tårta: Prinsessan.

Jag gjorde en vanlig anslagsbotten. (Sju sorters kakor är min bibel på den fronten.) Att köpa färdiga tårtbottnar tycker jag är en hädelse, svårt är det inte att göra egna… Ännu starkare i min övertygelse blev jag efter att ha sett det här!
Marsipanlocket köpte jag dock färdigt, men någon gång ska jag absolut försöka göra ett eget!

Som fyllning hade jag ett lager lingonsylt, blandat med Coops frysta ”Trädgårdsbär”-blandning blåbär, hallon, vinbär, björnbär).
I andra lagret hade jag en vit chokladmousse.  Sedan täckte jag hela tårtan med ett tunt lager grädde för att ”limma” fast marsipanlocket.

Det var första gången jag gjorde en chokladmousse som tårtfyllning, men definitivt inte sista. Det var enkelt, jättegott och variationsmöjligheterna är ju oändliga!

Vit chokladmousse
Hetta upp 3 dl grädde i en kastrull. Bryt ned 200 gram vit choklad i småbitar och rör tills de har smält helt. Häll upp smeten i en bytta och låt svalna i kylen över natten.
Nästa dag: använd elvisp för att vispa blandningen till en fast konsistens. Fyll tårtan och förvara i kyl fram till servering.

Fråga till eventuella läsare: har ni några favoritkondis i stan? Spontant tänker jag på de ”anrika”: Gunnarssons, Lindqvists, Vetekatten. Men kanske finns det några dolda pärlor?

Semmel-te

Vad gör man om man suttit halva kvällen och surfat runt i bloggvärlden, med resultatet att man åsamkat sig ett alldeles ohyggligt semmelsug? Och klockan är halv tio och ingen semla finns att tillgå?

Jo, man gör sig en kopp semmelte!

Jag fyllde en tekula med vanilj-rooibos och några stötta kardemummakorn. Sedan hällde jag över tevattet (som jag också hade haft kardemumma i under uppkoket). Medan teet drog värmde jag upp en skvätt sojamjölk, tillsammans med ekologiskt vaniljpulver och lite socker (behövs inte om mjölken är sötad).
Fördelen med sojamjölk är att den är mycket lättare att skumma än vanlig mjölk. Det gjorde jag alltså, med min lilla batteridrivna visp. Resultatet blir ett vitt fluffigt skum, som jag försiktigt skedade över i tekoppen.

Och vips så har man räddat sig ur abstinensbesvären med ett fluffigt, fantastiskt kardemumma- och vaniljdoftande semmel-te!

Vad är svensk mat?

Jag har fortfarande inte lyckats se programmet Landet Brunsås i SVT. Jag har hört blandade recensioner, men eftersom jag verkligen gillar Lotta Lundgrens blogg Om jag var din hemmafru (redan namnet är ju fantastiskt!) så har jag höga förhoppningar.
Så här beskriver SVT programserien: ”I Landet Brunsås tar Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren reda på varför vi svenskar äter som vi gör.”
Det första programmet hade rubriken: Varför älskar svenskar osvensk mat?:
Inget annat folk är så snabba på att göra främmande länders kök till sitt, som svenskarna. Vid det här laget är det länge sedan pizza, pasta, tacos, vårulle eller sushi klingade exotiskt i våra världsvana öron. I synnerhet i jämförelse med ursvenska specialiteter som kroppkakor, kalops och lappskojs.

Det här tycker jag låter jättespännande. Häromdan funderade jag nämligen på det där: vad som är svensk mat egentligen. Kroppkakor, kalops och lappskojs är bra förslag; sådant som man brukar kalla Husmanskost. Men jag har hört folk kalla även falukorv och stuvade makaroner för husmanskost. Eller fiskpinnar med potatismos. Svenskt? Kanske. Husmanskost? Tveksamt…

Hursomhelst. Anledningen till att jag började fundera på det här, var att jag häromdan var hos min pojkvän som bor i studentkorridor. Hans grannar kommer från hela världen, nu senast flyttade det in en australiensare och en kinesiska. Australiensaren kom ut i köket och skulle laga middag; meatballs. Han upplyste oss om att han hade ätit det en gång förut, och nu ville prova att ”göra det själv”. Med det menade han att hälla upp färdiga frysta köttbullar i en stekpanna och värma… Jag tycker inte att det räknas som att göra dem själv… men å andra sidan är det kanske så de flesta svenskar också gör?

Jag blev i alla fall sugen på att ordna en riktig svensk matkväll på korridoren, för att visa utbytesstudenterna vad svensk mat kan vara. Men frågan är – vad skulle jag laga? Hemgjorda köttbullar känns givet med tanke på nyss nämnda situation, men sen då? Laxpudding kanske, som är min favorit. Janssons ligger ju inte långt därifrån. När jag började fundera på efterrätter blev det ännu svårare – finns det någon typiskt svensk sådan? Ostkaka kanske?
Jag tror att det finns många rätter som vi tycker är typiskt svenska, men som har motsvarigheter i andra länder.

Vad tycker ni är riktigt svensk mat?

Yoghurt, en typisk frukost – eller?

Jag har svårt för att äta söt yoghurt till frukost, och tycker att fruktyoghurten i Sverige generellt är ganska trist, med sötsliskiga och artificiella smaker.
I Frankrike däremot, där var det andra bullar… yoghurtgången på Monoprix var en dröm av krämiga, fruktiga yoghurtar som smakade som den bästa efterrätt.
För efterrätt var just vad de ansågs vara, av fransmännen själva. Jag anammade med glädje detta synsätt – i kombination med vanan att äta efterrätt varje dag. 🙂

Förmodligen skulle jag ha fortsatt på samma sätt här hemma, om bara yoghurtarna mötte samma standard. Tyvärr gör de sällan det. Efter många besvikelser har jag slutat köpa sötad yoghurt. Men så häromdan fick jag syn på en ny sort i hyllan, och den lät så bra att jag gav den en chans. (Självklart gick jag på marknadsföringen som stressar med att smaken är ”på tillfälligt besök”.)

Valios (laktosfria) vaniljyoghurt med kanel och äpple

Efter en veckas ihärdigt småsnattande ur paketet på kvällarna kan jag konstatera att det här är en riktig höjdaryoghurt, värdig att jämföras med de franska. Den är krämig och fyllig, med riktiga äppelbitar i. Kryddorna är i perfekt harmoni med varandra. Detta är äppelpaj med vaniljglass i yoghurtform!
Extra poäng för att Valio fortsätter att utöka utbudet av laktosfria produkter.