Kategoriarkiv: ägg

Grönsakstårta – paj utan pajdeg

Jag måste erkänna: jag är lite av en hamster ibland. Men det kanske gick att gissa av mitt skafferi-innehåll?
Mitt hamsterbeteende innebär att jag allt som oftast baserar min matlagning på vilka färskvaror jag har som måste användas innan de blir för gamla. En inspiration lika god som någon!
Den här gången var det en burk kesella som var på väg ut. Jag kollade igenom mina bokmärkta recept (som är taggade efter ingredienser) och hittade den här grönsakstårtan från Pickipicki.
Jag vill minnas att jag provade den någon gång redan i somras – och den tålde att upprepas. Med lite variation förstås, utifrån vad jag hade i kylen. Förutom grönsaker blev det lite bacon, så att jag kunde göra slut på ett öppnat paket.
(I orginalreceptet ska det vara 1 msk maizenamjöl i, men det glömde jag helt bort och det blev bra ändå.)
Grönsakstårta – en paj utan pajdeg
  • 100 g färska champinjoner
  • 2 msk olja
  • 1 halv gul lök
  • ev. några skivor bacon
  • 1 morot
  • 1 jättepalsternacka eller 2 mindre
  • 1/2 zucchini
  • 1/2 paprika
  • 2 vitlöksklyftor
  • 3 ägg
  • 1 burk kesella (10%)
  • 0,5 dl riven parmesan
  • saften av 1/2 citron
  • en liten knippa färsk oregano, finhackad

Skär champinjonerna i små bitar, hacka paprikan och riv resten av grönsakerna grovt. Stek först champinjonerna i torr stekpanna så att vätskan ångar ur dem. Stek det eventuella baconet. Häll sedan i olja och fräs resten av grönsakerna tills de mjuknar. Pressa ner vitlöken och låt fräsa med de sista minuterna. Salta och peppra.

Vispa ihop äggen med kesellan. Rör ner parmesan, citronsaft och hackade örter. Blanda sedan i de frästa grönsakerna.  Bre ut blandningen i en smord ugnsform. Grädda i 175°C i nedre delen av ugnen i ca 20-30 minuter, tills tårtan ”stannat” i mitten. Låt vila en stund före servering.

Kesoplättar

Att jag inte har skrivit om dessa förut! De är en riktig livräddare på min  lunchrepertoar, och passar perfekt på dagar som denna, när man sitter och skriver en hemtenta och ser snön virvla utanför. Jag är hungrig och vill ha lunch, men har inte så mycket tid för att ställa mig att laga något. Ändå vill jag äta något varmt. Då blir det kesoplättar!

Förutom att de är riktigt goda är de både enklare, snabbare och mer mättande än vanliga pannkakor.
Låter man bli att krydda smeten kan man äta några plättar med salta tillbehör och några som efterrätt med kanel, frukt eller sylt. Plättarna är också goda kalla.

Kesoplättar, en portion

  • 125 g keso (en halv liten burk)
  • 1 ägg
  • 1 msk mjöl (vete, rågsikt – vad som helst funkar) + en klick smör till stekpannan

Mosa ihop ägg och keso. Rör ner mjölet. Klicka med en sked ut plättar i en stekpanna och stek på medelhög värme, några minuter på varje sida tills plättarna fått fin färg.
Ät med vad du har hemma: jag tycker att t. ex. skinka, avokado eller råkostsallad passar fint.

Tips! Har man inte lust att vakta stekpannan kan man istället hälla smeten i en smord liten ugnsform och grädda i 200°C i ca 20 min.

Lucka 2: Enkel Carbonara

När jag bodde hemma var detta en av de snabba vardagsrätter som pappa brukade göra. Han kallade den carbonara, och jag föredrar den faktiskt den här versionen framför lunchrestaurangernas slabbiga gräddbad.

Carbonara på pappas vis

  • Tagliatelle, gärna färsk – efter aptit
  • Bacon – 1 paket per 2 personer
  • Ägg – 1 per skalle
  • Svartpeppar

Koka upp vatten. Salta rikligt.  Salta sen lite till.
Medan vattnet kokar upp, stek bacon. Det ska vara välstekt men inte knaprigt.
Pappas tips: Häll av baconfettet i en liten bytta och spara i kylen när det stelnat. Det kan användas som stekflott till ett frukostägg t ex.

Koka pastan. Häll av vattnet och lägg sedan tillbaka pastan i kastrullen. Häll ner bacon. Knäck ner äggen och rör runt tills de koagulerat. Dra några drag med svartpepparkvarnen över anrättningen. Ställ kastrullen på köksbordet och servera genast.

För en mer fotogenisk rätt kan man toppa anrättningen med basilika och/eller gröna ärtor (s.k. grönsaksalibi). Men ska det vara på pappas vis så struntar man i sånt bjäfs.

Den godaste spenatgratängen

För ett tag sen fyllde min bror 25, och nu i helgen firade han det tillsammans med två kompisar, genom att hålla en 75-årsfest. Jag hade blivit ombedd att bidra med lite mat och bak. Det blev en ananaspaj och en mandarinpaj (se recept i tidigare inlägg), plus att jag överraskade dem med en tårta – för det tyckte jag att man ska ha på en födelsedagsfest 🙂

I matväg hade min bror specifikt bett om ”den där goda pajen du brukar göra”. Exakt vad han menade vet jag fortfarande inte, eftersom han inte kunde svara när jag frågade om han menade spenatgratängen eller avokadopajen (mina två säkra kort!)… men jag bestämde mig för att göra spenatgratäng i alla fall.

Den här gratängen har bakats i flera år i min kompiskrets, men jag har aldrig haft något riktigt recept på den, utan brukar höfta lite. Nu bloggar jag ner en skiss av hur jag gjorde den här gången, dels för min egen skull, dels för att andra ska kunna prova. Och det tycker jag att ni ska göra, för den är jättegod!

Två stora spenatgratänger:

  • 1350 g fryst, hel spenat
  • 9 ägg
  • 2*500 g keso
  • rejält med riven parmesan/grana padano
  • salt, vitpeppar, svartpeppar
  • färskriven muskot
  • Ev. andra kryddor, den här gången använde  jag organo, basilika och lite paprikapulver.

Viktigt att tänka på är att tina spenaten i god tid och krama ur den ordentligt, annars blir gratängen blöt och trist. I övrigt är det bara att röra ihop alla ingredienser (spara lite av parmesanen och strö över i slutet av gräddningen). Bre ut i en smord form och grädda i 180 grader i 30-35 minuter, tills gratängen har stannat i mitten och börjar få färg i kanterna.

Gratängen kan göras i förväg och är god att äta både varm och kall. Passar perfekt på en buffé (och är till skillnad från matpajer lämplig för både glutenintoleranta och LCHF:are).

(Ingen bild den här gången, för hur god den är så är spenatgratäng inte så photogénique!)

Pimp My Noodles nr 1

Jag har inget emot snabbnudlar. Det är okej mat att ta till när man inte har tid eller ork att göra något annat. Det största problemet med nudlarna, särskilt om man äter dem ofta, är att de inte är särskilt näringsriktiga…  Själva nudlarna består av vetemjöl, tapiokastärkelse, palmolja och salt. Till detta tillsätts buljong gjord på salt, socker, kryddor, sockerkulörer  – och så en massa smakförstärkare förstås. Inget som skulle uppmuntras av vare sig Livsmedelsverket, GI-ätare, LCHF:are eller gourmetkockar…

Men om man nu ändå ska äta nudlar, kan man ändå göra det med lite finess. Här kommer alltså mitt första tips för Pimp My Noodles (vi börjar med basics):
Skiva en bit purjo och koka med nudlarna. Knäck sedan ner ett ägg i de färdiga nudlarna och rör runt tills det koagulerat till önskad konsistens. Klart!

Ägget gör att du får i dig mer protein och håller dig mätt längre. Nyttigare, godare – och dessutom roligare att äta eftersom det blir större variation på färg och konsistens!