Dag 2: Min stad

Jag visste inte hur mycket jag tyckte om min hemstad förrän jag såg den i någon annans ögon.

Jag har alltså bott i Stockholm i princip i hela mitt liv. I innerstan dessutom – mina första 9 år bodde vi på Sveavägen, ”mitt i smeten”. För mig är det hemma, för mig är det normalt. Jag har inte vetat något annat.

IMG_4795

Första gången jag reflekterade över stadslivet var när jag bodde i Aix-en-Provence, en stad med kanske 100 000 invånare. Då tyckte jag att det var mysigt att bo i en ”småstad”. Jag saknade inte heller Stockholm nämnvärt under tiden jag var borta. (Och i ärlighetens namn var jag inte så himla lycklig att komma hem heller.) Jag minns att jag tänkte att det kanske vore trevligt att bo i en mindre stad än Stockholm någon gång. Tanken har sedan dess återkommit med jämna mellanrum.

Ett par år efter att jag varit i Frankrike, åkte jag till Tokyo och hälsade på min bror som bodde där just då. Det gav mig  ett helt annat perspektiv på Stockholm. En dag, när jag just kommit hem från Japan, gick jag över Stureplan. Då slog det mig plötsligt hur litet Stockholm var. Allting var så småskaligt. Och lugnt. I jämförelse med Tokyo var det rena hålan. Min stad hade krympt. Jag minns att jag kände mig lite lurad. Här hade jag hela mitt liv trott att Stockholm var en metropol, en city.

Förutom de här funderingarna över storleksskillnader, hade jag aldrig riktigt reflekterat över min relation till Stockholm, förrän jag fick vänner som kom från andra städer. För tre år sedan lärde jag känna Anna, som kommer från Luleå. Hon hade bott i Stockholm några år, och kunde prata lyriskt om hur fint det var här (utan att för den skull prata illa om sin hemstad). Jag blev nästan lite förbluffad: Kanske levde jag i tron att alla som kom någon annanstans ifrån tyckte rätt illa om Stockholm. Och själv var jag ju inte särskilt imponerad av stan, den bara råkade vara mitt hem. Men här kom alltså Anna, och visade sig vara helt kär i min hemstad! Vad ser hon som inte jag ser, undrade jag.

Jag började titta på min stad på ett nytt sätt. Jag la mig vinn om att hitta nya platser i staden. Jag började promenera mer. Och cykla. Tre år senare vet jag vad Anna menar. Stockholm är fantastiskt vackert. Det är något med samspelet mellan staden, grönskan och vattnet som är så dynamiskt och rogivande på samma gång.

IMG_4694

Kanske kommer det en dag då jag flyttar någon annanstans. Men jag kommer alltid att komma tillbaka. För Stockholm är min stad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: