Tusenåriga ägg – en unik matupplevelse?

Den som har läst under fliken ”Om mig” här ovan vet att jag pluggar till språkkonsult. Genom mina studier fick jag i våras möjligheten att gå på Språkforum, en konferensdag organiserad av Språktidningen. Dagen innehöll massor av intressanta föredrag, med varierande perspektiv på språkanvändning. Vissa av talarna hade jag ingen aning om vilka de var innan jag kom dit – andra var nästintill idoler för mig.
Till den senare kategorin hör Lisa Förare Winbladh, alias Matälskaren. Jag gillar Lisas blogg skarpt, och när jag hörde att hon skulle komma och prata om Konsten att skriva recept, blev jag väldigt förväntansfull.
Förutom rent praktiska tips kring receptskrivande, gav Lisa ett exempel på hur man kan sätta sin kreativa ådra på prov, genom beskriva något så att det låter lockande – även om det är riktigt vidrigt. Lisas exempel var Kinesiska tusenåriga ägg. Här är en del av beskrivningen:

”Äggen är nu inte tusen år utan futtiga 100 dagar. Varje färskt ägg packas nogsamt in i en blandning av alkalisk lera, salt, halmboss och te. Hundra dagar. De basiska ämnena, motsatsen till syra vandrar in genom det porösa skalet och förvandlar proteinerna. Vitan stelnar av förskräckelse och till en bruna, ett hårt genomskinligt terracottaskimrande gelé, gulan blir till en gröna. Det luktar smutsigt akvarium och självdöd skata.”

Dessa ord ringde ännu i mina öron när jag i augusti åkte till Shanghai. Jag hade ett mål: självklart måste jag prova något Matälskaren Själv talat så passionerat om.
Jag kan säga så mycket som att hade det inte varit för Språkforum och Lisa så hade jag garanterat gått förbi dessa i hyllan. Och då hade jag ändå bara sett utsidan. Men som bekant är det ju insidan som räknas..:

Lukten som slog emot mig när jag öppnade förpackningen var inte att leka med. Jag vet inte hur en död skata luktar, men i min referensvärld gick tankarna mot en unken, instängd, möglig källare. Och lika ogärna som jag skulle äta något jag hittade där, lika lite var jag egentligen sugen på att ta denna tingest i min mun.

Men. Har man själv importerat en sådan unik matvara, som man kanske aldrig mer får chansen att prova, så är det inte läge att backa ur. Och Idol-Lisas ord vägde tungt… Självdöd skata eller umami-under – oavsett vilket så ville jag veta.
Med viss tvekan stack jag en sked i den mossgröna gulan och gröpte ur en liten bit. Tog tveksamt skeden i munnen och konstaterade att det smakade… kokt ägg. Min omedelbara reaktion var en blandning av lättnad och besvikelse. Var det inte värre än så?
Trots detta antiklimax kände jag dock att det fick vara nog med spänning för en dag, så jag skippade faktiskt att smaka på den transparenta, brunskimrande vitan…

…kanske gjorde jag världens miss?


Annonser

One thought on “Tusenåriga ägg – en unik matupplevelse?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: